David Crosby gav ut sitt första soloalbum först 1971. Det hette If I could only remember my name och gavs ut av Atlantic. Han hade inte minst varit medlem av gruppen Crosby, Stills and Nash och i The Byrds. På sin solodebut har han med sig flera medlemmar från både Jefferson Airplane och Grateful Dead samt David Freiberg från Quicksilver Messanger Service och även Joni Mitchell.
Stämsång och mycket bra gitarr i många av låtarna men även en del låtar som går ganska spårlöst förbi. Russinen i kakan på den här skivan är Music is love, Cowboy movie och What are their names.
Music is love väldigt lugn och ganska medryckande på ett lägereldsmanér. Kaotisk stämsång med massor med olika röster och mjuka bongotrummor och akustisk gitarr.
Cowboy movie har ett farligare ganska grymt sound med elgitarrer som kryddar melodin med spännande improviserade toner överallt. En lång låt som man dras med i. Nästan lite jazzigt i sina countryrock improvisationer mot slutet.
Tamalpais high (at about 3) har väldigt Crosby, Stills and Nash doftande stämmor i sången. Har också lite farlighet i sina episka ambitioner som Wooden ships.
Laughing fortsätter med de enorma stämmorna men ett mer countryrocksinfluerat sound med både akustiskt och elektriskt komplett med pedal steel gitarr.
Andra sidan inleder med What are their names byggs upp på ett snyggt sätt med gitarrer som spelar varsinn improvisation. Majestätiskt lugnt i stilen.
Traction in the rain rain har en ganska svag melodi och en lätt mystisk ljudbild med harpa.
Song with no words (tree with no leaves) en hummande låt. En snygg sekvens med piano och gitarr som samspelar på ett snyggt sätt.
Orleans verkar vara en fransk sång. Glittrande gitarrsepl men en ganska vag melodi.
Skivan avslutas med I'd swear there was somebody here. Låter som en blandning av en Taizé-mässa och rövarsången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar