Midsommar

Idag är det midsommardagen. Igår skulle man ju resa en majstång eller en midsommarstång. Ordet maja tror jag betyder att klä i blommor eller grönt kanske. Sju sorters blommor ska man plocka också. Midsommarblomster är en av mina favoritblommor. Varför den amerikanska gruppen valde ordet Maypole vet jag inte riktigt. Deras enda skiva gavs ut 1971 på etiketten Colossus. De bjuder på i huvudsak pop i en hårdrockstappning men även en del flödande episka toner och en del jazzinslag. De har en ganska solig stil. Ibland låter de riktigt bra som ett poppigt The only truth kanske.

Omslaget ser ut att delvis vara en demo av 3D-grafik API:et OpenGL eller möjligen en vanlig raytracer från 80-talet med geometriska former, roterade bokstäver och ljuskällor som ger skuggor. Låtlistan på omslaget stämmer inte med skivetiketten. De har även en intressant historisk berättelse på baksidan om puritaner och icke-puritaner i 1600-talets Merrymount där en grupp tydligen reste en majstång i protest mot de stränga puritanska lagarna. Mitt omslag är något slags provexemplar till en radiostation med bokstäver skrivna i tusch.

Skivan inleder med poplåten Glance at the past. Den låter ganska brittisk av någon anledning.

Show me the way är en poplåt med bra melodi och sångarrangemang.

Henry stared har en mer reflekterande stil. Bra gitarrspel med fina både jazziga och mer rockiga passager.

Changes places har en fin rockstil med starkt gitarr. De glider som tidigare sömlöst mellan rock, jazz och även lite pop. Med Under a wave blir det mer episk flödande dynamisk rock. Avslutar med några riktigt bra hårdrocksriff som fortsätter i en medryckande snabb och tung stil i låten Look at me.

Låten Jonnny inleder den andra sidan. Har en annorlunda sångstil med mer aggressivitet och desperation. Tungt komp med viss funk i svänget. Bra tamburin och bra stabil gitarr.

Come back har en lugnare framtoning med bra sång och en längtande dynamisk stil med mycket känsla. En riktigt bra låt.

You were har körsång i inledningen med nästan inget komp men det kommer igång efter en halvminut. Mer i popstil.

In the beginning fortsätter med en poplåt med bra melodi och temperamentsfull dynamik. Fina sångarrangemang och de får till några bra gitarrslingor med stämningsfullt spruckna ljud. Speciellt i ett solo i mitten i samklang med basen.

Dozy world också en poplåt med fin melodi med bra trummor och tryck i gitarren i olika mellansekvenser. Sånginsatsen är bra med någon slags duett som är lagom kaotisk.

Stand alone har en vacker majestätisk inledning med känslomässig elgitarr. Sånginsatsen är något sämre där en ensam röst sjunger först och sedan fyller de andra på i korus. Sedan kommer ett längre improviserat parti med riktigt bra flödande gitarrspel med en del psykedeliska toner. Sedan tar sången vid och kompet tar en nästan jazzig mjuk vändning.

Ett kollage

Jimi Hendrix andra album Axis bold as love är tyvärr inte det mästerverk som man önskar att det skulle vara. Det är ett kollage av stilar med mycket konstmusikinfluenser och en del pop snarare än ett sammanhållet album. Ibland blixtrar det till som i t ex låten Little wing eller Castles Made Of Sand. Jimi sjunger mycket på den här skivan vilket är trevligt, han sjunger på ett avslappnat sätt. Skivan gavs ut 1967 på Track Record. Tidigare har jag skrivit om ett väldigt bra konsertalbum med Jimi.

EXP är rent skräp med någon röst som pratar om UFO:n. Up from the skies är en riktig låt med en försiktig sånginsats och en del psykedelisk gitarr. Spanish castle magic har starkt gitarrspel i mer typisk vild hårdrocksstil. Wait until tomorrow har en mer nyanserad popstil med cool sång och bra gitarr. Har en kör med extremt ljusa röster som är onödigt. Ain't no telling har en kaotisk stil.

Little wing har en mjukt majestätisk framtoning med avslappnad sång och melodi. Bra gitarrspel lyckas de också få in och de ljust klingande tonerna som återkommer genom hela låten är också riktigt bra.

If six was nine är väldigt tematisk med gitarr som trots sin vilda stil gränsar mot jazz och talsång samt dissonanta passager som är mer konstmusik än pyskedeliskt.

Andra sidan inleder med You've Got Me Floating har ett ganska bra driv. Snygg avslutning som kokar ihop.

Castles Made Of Sand har en fin avslappnad stil med spruckna gitarrljud och anspråkslös sångstil i en bra melodi.

She's so fine har de båda andra på sång. En ganska bullrig poplåt. One rainy wish är nästan soulig känsla i en melodiös låt. En del bra gitarrtoner. Little miss lover har en väldigt taktfast tung funkig stil.

Bold as love är tillbaka i den mer kontemplativa och melodiösa stilen med bra gitarrspel. Både gitarr och trumsolo. Avslutar med en euforisk sekvens.

Modern rock n roll

Jag har tidigare skrivit om Lou Ann Barton och hennes första skiva. Nu ska jag skiva om hennes tredje skiva som heter Read my lips och gavs ut 1989.

Mitt exemplar är den franska utgåvan på New Rose Records.

Hon fortsätter i samma stil som på debuten med rock n roll och blues i en fin kombination med vissa soulinslag. Hon har hittat en bra ljudbild här tycker jag.

Sugar coated love har ett dynamiskt driv med bra gitarrspel i en genuin bluesstil.

You'll lose a good thing är den medryckande soulinfluerande låten som Barbara Lynn gör originalversionen till. Lou Ann Barton sjunger bra också och det är fina toner på både saxofon och piano.

Det står Sesy ways på konvolutet men det är Hank Ballards rock n roll klassiker Sexy ways. De skapar ett ganska bra tryck.

Shake a hand fortsätter på rock n roll temat i en driven men långsam bluesinfluerad låt. Riktigt bra gitarrspel och bakgrundskomp på saxofon.

Mer renodladade blueslåten Good lover skapar nerv med munspel och ett bra sväng. Gitarren är sparsmakad men bra.

Mean mean man är genuin rock n roll skriven av Wanda Jackson med riktigt bra basspel och piano.

Andra sidan inleder med Shake your hips har ett modernare gitarrsound i en ganska skrämmande driven stil.

Bakom den märkliga titeln Te ni nee ni nu döljer sig en rock n roll låt med en ganska speciell stil lite åt funkhållet.

Can't believe you want to leave är härligt smäktande bluesinfluerad rock n roll låt. Skriven av Leo Price bror till Lloyd Price.

You can have my husband mer rakt bluesinfluerad rock n roll.

It's raining är en lite mer dämpad men medryckande rock n roll ballad. Bra saxofon.

Rocket in my pocket har ett härligt driv med bra återhållet gitarrspel som ger en speciell stil. Ett långt solo på gitarr också som är väldigt bra. Några toner avslutas öppet så de ringer ut väldigt snyggt.