Namnet Nantucket sleighride leder mina tanker till en snörik New England vinter. Men det är tyvärr helt fel associationer, namnet på albumet med Mountain anspelar istället på brutal valfångst förknippad med valfiskeindustrin på Nantucket. Skivan gavs ut på Windfall 1971. Mitt exemplar är den brittiska utgåvan på Island. Detta var det andra albumet med Mountain.
Musiken är hårdrock och blues med vissa inslag av folkrock. Stilen är ganska fläskig men ibland passar det riktigt bra. De har två olika sångare där den ene har en mörk djup vild röst. Inte säker på om det är Leslie West eller Felix Pappalardi.
Don't look around inleder frenetiskt och med grym sånginsats. Samspelet mellan gitarr och orgel är starkt.
Taunta har en långsammare stil, nästan en visa.
Nantucket sleighride fortsätter med mer tryck i soundet men mycket melodiöst och lite vemodigt. Tappar spåret något i ett mellanspel med en triumfatorisk orgel.
You can't get away stenhårda riff och den frenetiske sångaren är tillbaka. Gillar när kompet tystnar och de bara spelar några toner på piano.
Tired angels har också tunga fina riff och bra sparsmakade bluesiga pianotoner men en något mindre spännande sånginsats.
Andra sidan inleder med frejdiga The animal trainer and the toad. Bra melodi runt en enkel slinga och mycket energi med både piano och fina riff på gitarren.
My lady har nästan lite Bob Dylan över sig med munspel men med en del hårdrockselement.
Travellin' in the dark har en tung men samtidigt tyglat vild stil. Har också en kort melodiös slinga som bygger upp låten. En del dramatiska effekter.
The great train robbery den vilde sångaren är tillbaka i en tung frejdig låt. Bluesiga långa glidande gitarrtoner och fina pianoslingor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar