De blandar flera stilar inklusive 20-talsmusik på ett bekymmersfritt sätt utan att bli löjliga. Påminner lite grann om Insect Trust i den bemärkelsen. Deras första och enda album gavs inte ut förrän 1969 på Philips. Så de var bland de första men blev ändå bland de sista av de kända klassiska rockbanden från San Francisco. Men det förtar verkligen inte känslan i musiken som är precis så avslappnad och genuin som man hoppas på.
Medlemmarna i gruppen var Dan Healy, Richard Olsen, Darrell De Vore, Michael Wilhelm och Terry Wilson. Flera av medlemmarna som var med från början t ex Dan Hicks hade hunnit lämna gruppen.
High coin inleder i en melodiös spelglad stil. En massa klarinett, piano och bra stämsång tillsammans med gitarr. Det bildar en rik ljudbild.
Easy when I'm dead är en mer påträngande låt. Skriven av Charlatans själva. Melodin byggs upp av blåsinstrument, tydliga trummor och en bit in fin elgitarr. Sången har känslan av att fler än en person sjunger men jag tror att det bara en sångare. Efter ett tag hittar även piano in i ljudbilden.
Ain't got the time har en lössläppt snabb stil med piano och en massa stämsång. Även denna är en egen komposition. Avslutar drömskt.
Folsom prison blues är den klassiska Johnny Cash låten. En väldigt återhållsam cool version. Intensiva trummor och avslappnad gitarr med en cool sånginsats.
The blues aint't nothin' inleder med maffiga trummor och stressat gitarrspel. Sen kommer en ettrig saxofon. Väldigt omväxlande tempo och temperament.
Time to get straight har en mer naturnära känsla. Flöjt och lågmälda trummor och gitarr. Fin sånginsats.
When I go sailin' by är en gammaldags 20-talslåt. Gjord med glatt humör.
Doubtful waltz är en jazzig låt med mycket dynamik. Drömsk ibland.
Wabash cannonball är en Carter family låt. I ett underbart framförande. Rusande tempo som ändå är avslappnat med sköna instick på gitarr och piano. Sånginsatsen är mycket bra med den faste sångaren på lead-sång sen klämmer en kör in på rätt ställen.
Alabama bound är en klassisk blueslåt som bland annat Leadbelly spelade in. Här tillskrivs låten The Charlatans. De gör en bra version med intensivt men lågmält i stilen. Riktigt bra gitarr och piano i samspel utan att överanstränga sig skapar de något stort. Blir riktigt drömsk och svävande i slutet när de bygger upp ett stämningen.
When the movies are over har ett mandolinliknande ljud i vissa partier. Låten har en speciell melodi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar