Vild röst och vilt piano

Konstigt nog så har jag inte skrivit om någon skiva med Jerry Lee Lewis än på bloggen. Han är ju en av mina favoritartister och ingår i det legendariska Sun-gänget tillsammans med Elvis Presley, Johnny Cash, och Carl Perkins. Jag har skrivit om hans syster Linda Gail Lewis.

Skivan som jag ska skriva om här är dock inte utgiven på Sun Records utan på Mercury. Den är inte utgiven på 50-talet heller utan 1972. Men den är ändå full av rock n roll uppblandat med gospel och country. Även ett stänk av blues och konstigt nog funk i en låt. Skivan heter The killer rocks on. Mitt exemplar är en fransk utgåva.

Stilen är väldigt avslappnad och det känns som de bara sitter och spelar lite helt spontant. Jerry Lee Lewis har en väldigt improviserad sångstil och pianospelstilen är vild.

Don't be cruel en av mina favoriter med Elvis. Jerry Lee kör den i väldigt högt tempo komplett med piano, stråkar och bra frasering.

You can have her är en typ av snabb country som påminner mycket om Sånt är livet. Vackert orkestrerad.

Games people play har en fin flödande melodi. Mycket medryckande med smakfulla stråkar och fina gospelinfluenser.

Lonely weekends har mer uttalat rock n roll piano genom hela låten.

You don't miss your water är en långsam låt men den har ett bra driv.

Turn on your love light är en låt med rejält driv i. Grateful Dead spelade den många gånger. Jerry Lee Lewis spelar ut hela sitt sångmässiga register i en spontan låt.

Sida två inleder med låten Chantilly lace, J. P. "Big Bopper" Richardsons signaturmelodi. Den passar Jerry Lee Lewis galna stil på ett bra sätt.

C. C. rider en klassisk blueslåt som finns i många olika versioner. Den här är fint arrangerad med call and answer med en kvinnlig kör, bra pianospel och en fiol.

Walk a mile in my shoes är en snabb medryckande låt med fint avvägda arrangemang och bra tryck i sången.

Me and Bobby McGee en välkänd och mycket bra låt. I Jerry Lee Lewis version är något stressad. Spännande med en vild duett i sången på vissa ställen. Ett bra pianosolo i slutet.

Shotgun man en riktigt märklig låt som nästan är funk.

Skivan avslutas med den underbara Fats Domino låten I'm walkin'. Bra pianospel men kanske något stressad.