Från folkrock till pop

Låten Morning dew en klassiker med Grateful Dead skrevs av kanadensiska sångerskan Bonnie Dobson. Hon skrev den 1962 men den fanns även med på hennes fjärde skiva om gavs ut 1969 på RCA. Den var självbetitlad.

Tyvärr är musiken inte så mycket folkrock utan mer väldigt orkestrerad pop. Det är ganska dåligt arrangerat och producerat med väldigt hög volym och dålig dynamik. Hon har en väldigt stark röst som inte har så stor variation eller uttryck kanske för att instrumenten framförallt stråkar ligger så väldigt långt fram i mixen. Hon får helt enkelt inget utrymme för sin röst.

Trots allt finns det kanske två bra låtar på skivan i alla fall. Det är något i underkant tyvärr. Har inte hört hennes andra skivor än.

I got stung skriven av Bonnie själv är en flödande dansant tango-aktig låt.

Morning dew är en mycket känd låt som framförallt Grateful Dead har gjort känd. Bonnies egna version är helt okej med lite latinska stråkar. Hon sin originalversion 1962.

Let's get together är en cover på kända Dino Valenti låten. Går lite långsamt och saknar det riktiga klippet. I'm your woman adderar lite lågmäld orgel till soundet. Här lyckas hon få till en behaglig stämning. Lite samma ljuva längtande känsla som Elvis hittar i Time är en cover låt. Väldigt ljuv i stilen men lite intetsägande. Rainy windows har lite anspråkslösare ackompanjemang fortfarande mycket stråkar och Bonnie sjunger starkt och klart.

Everybody's talking inleder andra sidan. Den är skriven av Fred Neil. I Harry Nilsons version är den alldeles fantastisk. I Bonnie Dobsons tappning blir den ganska stuffig och har lite fel rytm tyvärr. Något överdrivna arrangemang. Bird of space inleder med en liten lustig sitar-slinga. You never wanted me har ganska trevlig akustisk gitarr. Pendant que inleder med i det närmaste klassiskt piano. Sen sjunger Bonnie på franska. Elevator man har väldigt högljudd sitar i inledningen. Rytmen har lite mer klipp i sig och Bonnie sjunger inte så högt vilket är avkopplande.

Sista låten är Bonnie Dobsons egna Winter's going. Har ganska behaglig atmosfär med lite mer normal sånginsats och variation i anslaget.