A night at the opera verkar anses som ett klassiskt album med Queen. Jag kan bara delvis hålla med. Visst finns här några bra låtar men de är uppblandade med en del riktigt dåliga låtar så en klassiker är det tyvärr inte. Om de fick idén till titel från den klassiska bröderna Marx filmen vet jag inte. Det här var deras fjärde album och innehåller den klassiska låten Bohemian rhapsody. Det gavs ut 1975 på EMI.
Musiken tar mycket influenser från klassisk musik med mycket bra piano, även mycket hårdrock med bra gitarrspel och tunga trummor. Deras sångarrangemang är ofta riktigt bra och väldigt egna. Tyvärr spårar de ur med flera låtar med 20-talsmaterial. Pianot påminner faktiskt en del om Memory motell från Black and blue med Rolling Stones från samma år.
Inledande Death on two legs är en ganska tunga och typisk Queen-låt. Ganska märklig och bruten melodi.
Lazing on a Sunday afternoon är en knaslåt i 20-talsstil.
In love with my car har en annorlunda stil på sången. En tung rocklåt med både gitarrer och piano. Avslutas med ett motorljud.
You're my best friend är en vacker låt med riktigt bra sånginsats med bra arrangemang och tunga trummor. Annars ganska lågmält ackompanjemang.
'39 är en vacker akustisk låt med Brian May på sång men även en del stämsång av de andra. Har lite folkrock över sig.
Sweet lady har ett ordentligt rockljud över sig.
Seaside rendezvous är tillbaka i 20-talet med väldigt irriterande melodi men med typiska Queen stämmor i sången och bra piano och klarinett.
The prophet's song inleder andra sidan. En rockig melodiös låt med typiska Queen-arrangemang. Har en mystisk avslutning med a capella sång i udda arrangemang. Sedan kommer mer gitarr i slutet igen.
Love of my life inleder försiktigt med piano och akustisk gitarr. Sedan kommer Freddie Mercury in på vacker klar sång. På ett ställe kommer en mycket lågmäld elgitarr in på ett effektfullt sätt. Pianot selat på ett väldigt klassiskt sätt.
Good company är ytterligare en 20-talslåt med frejdigt spel och sjungande.
Bohemian rhapsody en klassisk låt. Inleder majestätiskt med pianoklinkande och udda stämsång innan de klassiska versraderna mot pianot och den växande gitarren. Bygger upp och planar ut flera gånger på ett effektfullt sätt. Gitarrsolot innan operasekvensen är riktigt bra och perfekt avvägt. Efter den galna men passande operasekvensen kommer en tung rocksekvens innan pianot stillsamt ror låten in till land.
Skivan avslutar med hårdrockande instrumentalversion av God save the Queen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar