Karen Dalton gjorde två egna skivor och var enligt vissa källor med på skivan Alleged in their own time med gruppen Holy Modal Rounders. Den gavs ut på märket Rounder records 1975. Det var deras femte album.
Det finns två låtar som framförs av en kvinnlig sångerska och dessa är de bästa på hela skivan men Karen Dalton nämns ingenstans på skivomslaget eller det medföljande häftet med en knasig novell i. Dock nämns Insect Trust medlemmen Luke Faust här som medlem i Holy Modal Rounders. De andra medlemmarna är Peter Stampfel, Steve Weber och Robin Remailiy. Bill Barth en annan Insect Trust medlem tackas för hjälp med mixningen. Musiken påminner en del om Insect Trust, även om Fraser and Debolt och så klart om Karen Dalton. Det är folkrock med mycket skum fiol och arkaiska inslag. De har en hel del crazy saker för sig och balanserar på kanten till skämtmusik men de håller sig på rätt sida. När det är bra så är det riktigt bra. Tyvärr så är det inte bra hela tiden.Low down dog går i högt tempo med fiol och kaotisk stämsång men balanserar rätt.
Don't seem right går i ett lågt tempo med gitarr, fiol och en del munspel. En blues i grunden men väldigt annorlunda med näst intill ostämd fiol. Det kommer lite knasig stämsång på slutet.
New Reuben's train har snabbt gitarrspel med flödande fiol.
Voodoo queen Marie har en berättande fin stil. Bra plockande gitarrspel och fiol. Fin sånginsats mer seriöst och musikaliskt. Tror att det är en kvinna som sjunger huvudstämman.
Chittlin' cookin' time in Cheatham county är bästa låten och den är riktigt bra. Bra mandolinaktigt spel och en känslosam fiol med en grym sånginsats av en kvinnlig sångerska. Väldigt mycket känslor, man ryser.
Nova är lite mer uppsluppen i sin stil.
Sally in the Alley har en brittisk folkstil över sig.
She's more to be pitied är en berättande låt med bra sångarrangemang och bra stillsamt ackompanjemang med mycket basljud.
Andra sidan inleder med Rocky road minimalt komp men mycket märkliga sångarrangemang som är intressanta och dynamiska.
Across the alley from the Alamo har en medryckande behaglig melodi. Vilda men smakfulla arrangemang på fiol och munspel.
Synergy balanserar på skämtsångskanten. Bra spel på piano.
Red rocking chair har en viss vriden stil med ganska jobbig sånginsats.
Random canyon har en behaglig melodi och annorlunda varierande komp med väldigt mycket start och stop på udda sätt. Dynamiskt och spännande att lyssna på.
Monday morning är ganska stämningsfull. En varsk stil på sången och kompet.
Shoot that turkey buzzard avslutar skivan. En högljudd dansant låt. Ropande stämsång och flinkt gitarrspel med svar på fiol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar