Mycket mer än bara rytm

En skiva som överaskar och en artist som överaskar. Bo Diddley med Bo Diddley's a twister utgiven på Checker år 1962. Checker var en underetikett till Chess i Chicago. Det här verkar delvis vara en samlingsskiva men den innehåller även nytt material. På omslaget så ser man Bo Diddley med en vanlig gitarr och inte hans vanliga ovanliga rektanguljära gitarr.

Tidigare uppfattade jag Bo Diddley som en egensinnig gitarrist med en speciell och mycket egen rytm. Men här bjuder han på väldigt mycket mer. Det blir folkrocksaktiga toner, surfmusik, snäll musik och tuff musik. Samt hans oförglömliga rytmer och oväntat varierade gitarrspel. Man ser varför Quicksilver Messenger Service hyllade honom.

Det påminner om allt från Elmore James, Buddy Holly till Harry Belafonte, Peter, Paul and Mary och Ray Charles. Det var Bo Diddleys sjunde lp.

Skivan inleds i surfstil med Detour. Väldigt avslappnat gitarrspel med långa efterklanger. Avskalat och behagligt att lyssna på.

She's alright inleder med rop av Bo Diddley och det är många rop från både honom och en kör genom hela låten. Väldigt mycket dynamik genom hela låten. Härligt lössläppta arrangemang.

Doin' the Jaguar har maffiga trummor i inledningen. En kvinnokör sjunger ganska mycket av texten. Bo Diddley sjunger omväxlande med kören. Fina gitarrslingor. Bra driv genom hela låten.

Who do you love den gamla klassikern som Ronnie Hawkins gör den definitiva versionen av. Bo Diddley står för originalversionen han har hittat på den grymma texten och den drivna skrämmande melodin.

Shank är en instrumentallåt. Omväxlande ljudbild och snabbt gitarrspel med korta glada toner. Häftigt call and answer med långa åkningar.

Road runner är en tungt fjädrad gungande lite farlig låt med härlig sång och kör. Riktigt gungande rockig blues. En del galna infall. Bra gitarrspel och en del fint piano.

My babe påminner väldigt mycket om This train med Peter, Paul and Mary. Flinkt härligt gitarrspel. Låten tillskrivs Willie Dixon på skivomslaget men verkar vara en gammal traditionell gospelsång som även Sister Rosetta Tharpe sjöng in. Medryckande med härligt snabbt strängknäppande gitarrspel och fina dynamiska pauser.

Andra sidan inleder med The twister är den tredje instrumentallåten på skivan. Bo Diddley fortsätter att briljera på gitarren. Han får den nästan att låta som en saxofon ibland.

Hey, Bo Diddley är melodimässigt mer det som man tänker på att Bo Diddley spelade in. Men här är texten lite ändrad tror jag. Rytmiskt, medryckande och väldigt eget.

Hush your mouth fortsätter i samma stil med maraccas, snabb gitarr, väldigt rytmiskt och hypnotiskt.

Bo Diddley är Bo Diddleys signaturlåt. Lite långsammare än de båda föregående låtarna men samma fokus på rytm. Mycket fina ljusa skruvande toner på gitarren. Tuff sånginsats.

I'm looking for a woman är en snabb rockande blues. Bra tryck men ändå fint berättande stil. Gitarrspelet är riktigt bra med många finesser och spännande ljud.

Here 'tis inleder riktigt intressant med akustiska gitarrtoner. Lite mer lågmäld även när den kommer igång. Kör och Bo på sång, men här sjunger han väldigt snällt och behagligt. Ett uppriktigt Buddy Holly sound. Ljudbilden är genuin och enkel.

I know avslutar skivan. Den är lite i samma behagliga uppriktiga snälla stil. Nästan lite Harry Belafonte över melodin. Mycket rytm. Fin snabb gitarr. Engagerad sång som bygger upp lite extas nästan på ett ställe.

Sett som en helhet en väldigt positiv skiva som bjuder på många överaskande sidor hos en fantastisk artist som verkligen behärskade många strängar på sin lyra.