Första utan Big Brother

Skriver färdigt det här en dag för sent. Det var igår den fjärde oktober som det var 44 år sen en av de största sångerskorna Janis Joplin gick ur tiden. Hennes tredje album I got dem ol' kozmic blues again mama från 1969 var hennes första utan hela Big Brother and the Holding Company. Men hon hade med sig Sam Andrew som spelar gitarr. En annan länk till föregående skiva Cheap Thrills är Robert Crumb som målade texten på framsidan av omslaget. Skivan gavs ut på CBS och min kopia är en senare brittisk utgåva.

Den här skivan verkar ganska allmänt beskriven som hennes svagaste. Jag anser att alla hennes album är mästerverk och det finns inget svagt album. Flera av mina favoritlåtar med Janis Joplin finns med på skivan som t ex Little girl blue. Kompet är väldigt annorlunda och det är mycket blås men det är smakfullt. Janis har kvar sin känsla, sitt temperament och sin dynamiska förmåga. Men visst saknar man det mer ensligt sparsmakade och ångestladdade soundet hos de två första plattorna.

Kozmic blues band var de som kompade Janis på Woodstock-festivalen. På fjärde och sista skivan så kompades hon av Full Tilt Boogie Band.

Try inleder. Janis sjunger med mycket soul i rösten. Hela melodin har pauser i sig som ger låten ett funkigt driv. Fint blås som samspelar mycket bra med Janis engagerade sånginsats.

Maybe en av mina absoluta favoritlåtar med Janis. Smakfullt arrangerad med orgeln och de fina pigga gitarrtonerna sen kommer blåset som byts ut mot Janis fantastiska sånginsats som verkligen ger kårar längs ryggraden av välbehag. Melodin är vacker och varierad med en del både svärta och humor i.

One good man inleder med orgel och sen kommer bluesig gitarr över ett avslappnat gitarrkomp. Janis sjunger bra och hon har verkligen blueskänsla. Sam Andrew river av ett fint långt solo på gitarren. I slutet av låten spelar han på ett ganska annorlunda och intensivt sätt.

Första sidan avslutas med As good as you've been to this world. En soulinfluerad låt med orgel och en massa blås utan sång i inledningen. Sen kommer Janis in och sjunger.

To love somebody är en fantastisk låt med Janis i sitt esse. En sprucken gitarr bakom en massa smakfullt blås som tonas ner när Janis sjunger. Hon ger verkligen allt.

Kozmic blues tar vid på ett perfekt sätt. Fint piano, gitarr och Janis sjunger fantastiskt känsloladdat. Man lyfter och svävar fram på refrängen. Mycket blås men det är smakfullt arrangerat.

Little girl blue en av mina favoritlåtar. Mycket vacker med en vacker spanskinfluerad gitarrslinga som mjukt trakterar låten med spruckna toner. Janis sjunger fullständigt underbart vackert. Hon har en ljuvlig omtänksam röst när hon sjunger

I know just how you feel

. man blir tårögd av den här låten och Janis framförande.

Work me lord avslutar skivan. En stark låt med mycket temperament och mycket dynamik när Janis eldar upp känslorna som hon hämtar djupt nere i sitt inre. Perfekt tajmad bastuba som svarar henne. De får till ett bra lyft i refrängen. Akapellaavslutningen är magnifik.

Sammanfattningsvis en soulinfluerad skiva med bluesrötter och en sångerska som är den bästa.