Slappna av och häng med

Albumet Population II utgivet 1970 på etiketten Hobbit, fick sitt namn av att det spelades in av endast två personer. Randy Holden på gitarren och Chris Loockheed från Kak på trummor. Ljudbilden är psykedelisk hårdrock på powertrio manér men alltså utan basist. Basen spelades via pedaler av trummisen. Ljudet på skivan är tungt men utan att förlora glimten i ögat. Låtarna är uppbyggda kring teman som flödar fram på ett smidigt sätt med mycket improvisation men ändå ganska inramat. Bara att slappna av och hänga med på den musikaliska resan.

En ljudbild som aldrig blir fläskig eller svulstig utan är tvärtom lekfull och kul. I böckerna beskrivs skivan som ett verktyg för att uppvisa Randy Holdens förmåga som gitarrist men jag tycker nog att skivan är musikalisk och har en struktur och sammanhållen känsla som omfamnar lyssnaren.

Påminner en del om Blue Cheer och deras tre första album. Randy Holden var med på halva deras tredje album. Han var också med i gruppen The Other Half som jag skrivit om. Population II påminner också lite om Jimi Hendrix. Det är rikt på improvisation som Allman Brothers och Grateful Dead men betydligt tyngre och inte så sparsmakat eller bluesigt som t ex Roy Buchanan och inte heller så countryinfluerat som Link Wray. Population II är bra och fantastisk på sitt alldeles egna spännande sätt.

Guitar song inleder. Har ett tungt riff som avslutas med ett skojigt darr. Den har mycket temperament i sig både dämpat och intensivt. Stora tempovariationer ger härlig medryckande känsla. Gitarren och den avlägsna sången kommer i fint samspel. Gitarren har ett ganska speciellt sjungande överstyrt ljud som fladdrar fram. Avslutas på ett vackert sätt med gitarr och cymbaler i fint samspel.

Fruit and iceburgs är Randy Holdens signatursmelodi nästan. Har mer trummor och långa råa toner som på ett omtumlande sätt svarar sig själva. Har ett skojigt riff som nästan för tankarna gamle kompositören Edward Grieg. Har en fin ljusnade sektion med riffet i bakgrunden och en vild ljus överstyrd i bakgrunden som sen flödar ut ett stillsamt men snabbt trummande gitarrljud. Fin återhållen sånginsats som matchar musiken bra. Ytterligare två låtar listas på första sidan ett Between time och Fruit and iceburgs (conclusion) som är delar av Fruit and iceburgs. En av dem har en upprymd triumfatorisk känsla som är härlig att lyssna på en del Blue Cheer känsla. Avslutningen har en grym surrande ton och några fina maffiga trummor.

Andra sidan inleder med en låt med den roliga titeln Blue my mind. En låt som framförs med ett glatt humör i sången som ibland är ett ordlöst ensligt hummande. Den har olika temperament och olika riff. På vissa ställen tungt och på andra mer euforiskt och ibland mer galet. Några kontemplativa ögonblick också. Växlingarna sker helt sömlöst. Kokar ihop fint med en massa gitarrljud överallt i slutet.

Låten Keeper of my flame avslutar skivan. Inleder lite i Allman Brothers stil men sen kommer tyngden med full kraft. Avlägset sjungande och grymma gitarrljud. Har fina växlingar i temperament och häftig dynamik. Emellanåt kommer det Allman Brothers inspirerade riffet tillbaka. Innehåller en hel del riktigt häftiga och annorlunda gitarrljud som känns ganska bluesinspirerade. Några vridna ljud börjar i ena högtalaren och vrider sig över till den andra och sen tillbaka. I fint samspel med trummorna.