Oväntad countryrock

Ibland överaskas man både positivt och negativt samtidigt av samma album men av olika orsaker. En sådan är gruppen Fotheringays självbetitlade och enda lp som kom ut på märket Island 1970. Anledningen till att jag köpte skivan var att Sandy Denny var med i gruppen. Duon Heaven and Earth som jag skrivit om tidigare har jämförts med henne och hon anses som en av Englands främsta sångerskor. Men efter att ha lyssnat på skivan är det istället låtarna där Sandy Denny inte står främst som är de bästa. Fotheringay låter på vissa låtar nästan som The Band gjorde på sina två första album. Även Allman Brothers och Grateful Dead kan nämnas i sammanhanget även om Fotheringay inte är ett jamband. Sandy Dennys låtar är absolut inte dåliga men de har inte samma dragning som jag hade hoppats på.

Fotheringay bestod av Pat Donaldson på bas, Gerry Conway på trummor, Jerry Donahue på gitarr, Trevor Lucas på sång och gitarr samt Sandy Denny på sång och gitarr. Det ska tilläggas att samtliga i gruppen deltar i sjungadet i kör och bakgrundsstämmor. Sandy Denny och Trevor Lucas sjunger på olika låtar.

Verkligen spännande med ett brittiskt band som spelar countryrock på ett så bra och genuint sätt. Ljudmässigt bjuder skivan på folkrock och mycket bra countryrock, detta trots det nästan barockinspirerade skivomslaget. På ett sätt kan skivan kännas lite splittrad. Är det country- eller folkrock? Men jag tycker nog att blandningen känns rätt uppfriskande och gitarrspel och sånginsats är bra på alla låtar. Countryrocklåtarna är de bästa med sitt driv grymma sånginsats och bra melodier. Nästan som The Band.

Låten Nothing more skriven av Sandy Denny inleder skivan. En lugn flödande låt med en del piano, bas och elgitarr och Denny på sång. Men den har ingen direkt melodi men den är avslappnad.

Andra låten The sea är också skriven av Denny. Mer akustiskt betonat än första låten. Fortfarande ingen direkt melodi men behagligt att lyssna på.

The ballad of Ned Kelly är det istället gitarristen Trevor Lucas som komponerat och skrivit texten till. Lite The Band och särksilt låten The weight eller The night they drove old dixie down. Lucas sjunger men Denny och de andra kommer in på kör. Fint countryrockigt ljud och bra knorr på gitarrspelet och behagligt invaggande melodi.

Nästa låt är Sandy Dennys Winter winds en akustisk perfekt avskalad låt. Har en längtande melodi som Denny framför mycket bra med en vacker röst.

Sista låten på första sidan är Dennys och Lucas gemensamma komposition. De sjunger duett i delvis olika stämmor med en hummande kör i bakgrunden. Kompet är countryrock ala Grateful Dead med Ripple. Mycket bra.

Gordon Lightfoots The way I feel inleder andra sidan. Countryrock med ett episkt och ibland hårt anslag. Bra gitarr och trummor samt ett drivande tempo kombinerat med Lucas på sång tillsammns Sandy Denny i kör gör låten till en härlig lyssnarupplevelse.

The pond and the stream är en låt skriven av Sandy Denny. Stillsam men ganska snabb i tempot. Lite otydlig melodi men trevlig att lyssna på.

Nästa låt är Too much of nothing skriven av Bob Dylan. Har en fin kombination av akustisk och elektrisk gitarr. Trevor Lucas sjunger bra med övriga bandet i bakgrunden. The Band känns inte långt borta vilket kanske inte är så konstigt eftersom låten finns med på skivan The basement tapes.

Avslutningsvis gör de en version av den traditionella låten Banks of the Nile. Sandy Denny sjunger ovanför ett milt ackompanjemang. Det är trevlig lyssning men inget som fäster sig och som man minns efteråt.