Stigar av musik

Happy Trails från 1969 är Quicksilver messenger service andra album. Det är betydligt hårdare musik än föregångaren. Mycket vinande gitarrer men också känsligt och temperamentsfullt. Låtarna är riktigt långa. Bara fyra stycken på hela skivan. Lite Allman Brothers Live at Fillmore East över det. Manskapet i bandet är precis som på första skivan. Samspelet mellan de två leadgitarristerna Cippolina och Freiberg finns kvar.

Lite ödslig stämmning över vissa partier. I vissa avseenden känns ljudet lite Mexiko-inspirerat och i andra lite jazzinspirerat. En viss spagettiwestern stämmning i en låt. Omslaget ger liknande vibbar.

Första sidan består endast av Bo Diddleys låt Who do you love uppdelad i fyra olika teman. Varje tema är verkligen högst speciellt ljudmässigt. Till största delen är framförandet instrumentalt men de bekanta versraderna framförs. Det är magiskt hur låten till synes förirrar sig totalt och sedan kommer tillbaka till bekanta domäner igen. Ljuden de lyckas få ur gitarrerna är imponerande.

Andra sidan inleds med en annan Bo Diddley låt Mona som börjar med en vinande gitarr och en melodispelande gitarr och ovanpå detta trummor i den sköna Bo Diddley takten. Cymbalerna samspelar fint med sången när den kommer igång. Långa passager av melodiöst gitarrspel med otroliga säregna lyriska och vilda klanger. Temperamentsfullt till tusen. Samma sak på andra låten Maiden of the cancer moon där några av de mest distade gitarrljuden förekommer tillsammans med grymma trummor.

Cavalry är den näst längsta låten på skivan med dryga 13 minuter. Den är som ett litet teaterstycke signerat Gary Duncan. Här kommer de ensliga mexikanska ökentonerna. Man nästan hör sanden yra i vinden. Klingande gitarrtoner och taktfasta trummor. Man känner hur landskapet öppnar upp sig hur man med djupt liggande ögon kisar bort mot horisonten. Avslappnat, tillbakalutat, psykedeliskt vansinne när det är som bäst. Tyvärr består låten även av en del dötid.

Allra sist kommer en löjligt liten låt på bara en knapp minut. Happy trails är en liten akustiskt framförd låt som på ett lustigt sätt känns helt rätt och med ett piggt humör knyter ihop säcken. Hemma igen.