Pure buckwheat honey

Pure buckwheat honey är ett album från 1968 med gruppen Buckwheat. Det är svårt att hitta någon information om gruppen som bara verkar ha gett ut ett album. Soundet på skivan är extremt Beatles-påverkat och poppigt. Men det innehåller trots allt en del små guldkorn.

Skivomslaget är psykedeliskt men soundet är oftast inte speciellt psykedeliskt mer likt engelsk 30-talsmusik - musichall tror jag att det kallas. Det går inte att se vad medlemmarna heter men av omslaget att döma bör de vara 4 personer. Det verkar som om allt material är egenskrivet men som sagt mycket brittiskt trots att det är amerikansk platta. Utgivet på märket SuperK.

Först ut är låten Yes en gitarrlåt med smarta partier med stämsång. Tyvärr är andra låten Radio mindre bra och förstör lite av skivan. Det är en sorts brittisk musichall som förvisso är melodiös men lite malplacerad.

The Albert hotel är en rolig låt med ett country eller folkmusik sound i botten men blandat med brittisk pop. Jag hade föredraget folksoundet mer renodlat. Sist ut på sida ett är Goodbye Mr. Appelgate som innhåller en del fina gitarrtoner. Tyvärr ingen bra melodi.

Andra sidan inleds med The poor widow and her gypsy band har en uppstudsig melodi, inte olikt vissa David Bowies alster. Lite små psykedeliska ljud på slutet.

Purple ribbons är en liten enkel behaglig melodi med fin sång och bra piano. Även lite stråkar och blås låter det som. Skulle säkert låta flådigt men tack vara den behagliga melodin och stark sång med bra arrangemang så låter det riktigt bra. Plattans höjdpunkt.

Howlin' at the moon innehåller en hel del gitarr och har en bra melodi och bra sång den också.

Titelspåret Pure buckwheat honey avslutar skivan. Det är den längsta låten med sina dryga 4 minuter. Ganska ordinär pop. Men en del trevlig stämsång med lustiga arrangemang och en fångande refräng. Lite spruckna gitarrljud smyger sig också in ibland.