Skivan är drömlik och psykedelisk i sin atmosfär och trots att skivan är från 1978 så har den ett ärligt och genuint sound.
Hela första sidan är instrumetal och inleder med en väldigt stillsam The opening...miles from Earth med piano om ingen gitarr(?).
Precis när man nästan börjat slå sig till ro börjar låt nummer två Turn to stone där gitarrsolot i inledningen är som rak höger mitt i solarplexus. Här levererar Roy ett otroligt temperamentsfullt gitarrspel över en låt som annars byter skepnad hela tiden med ganska mjuka keyboard och orgel toner.
Man nästan hör storlommen över vattnet där vågorna slår in mot stranden i Fly night bird som också är en nästan omärkligt skiftande låt med olika temperament inte helt olikt Allman Brothers. Gitarrspelet går från knappt hörbart till ett skrikande inferno som fyller hela rummet och tillbaka igen. Långa toner och snabbt växlande och ibland två toner samtidigt - Roy kunde verkligen sin gitarr.
Sista låten på första sidan är en skön tungt gungande blues, 1841 shuffle. Med ett enormt varierat gitarrspel som får hela ens väsen att åka berg och dalbana.
Andra sidan inleds med en Niel Young cover Down by the river med sång av Gary St. Clair. Som åckså förstärks i stämsång i refrängen. Men låten är lång och vi hinner även höra mycket härlig enslig genomborrande men ändå avslappnad gitarr. Det känns som om man vandrar i en helt annan värld, ibland i trånga mörka korridorer men så öppnas en dörr och det är ljust grönt och vackert.
Den korta Supernova är en snabb och svängig blues rockare med härligt rock n roll piano och härlig gitarr som även här bjuder på överaskningar.
Skivan avslutar som den inleder med en lite drömlik mjuk psykedelisk låt You're not alone. Men som stundtals växlar över i en blues med spruckna episka gitarrtoner eller snabba rumsfyllande toner och sedan tillbaka igen.
Skivan verkar få dålig kritik på t ex allmusic men det är en kanonplatta inte lik något annat och med en av de bästa gitarristerna genom tiderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar