onsdag 30 december 2020

Vemodig tango

Låten Själens skrubbsår med Mando Diao hörde jag på TV 4:as morgonprogram i våras. Den gick verkligen rakt in med sin böljande följsamma tangomelodi och vemodiga anslag.

Låten finns på skivan I solnedgången som kom ut 2020 på Playground Music. Vit vinyl ovanligt nog. Det följer även med en affisch och på skivfodralet finns alla texter.

Det är den första skivan jag har hört med Mando Diao. Deras tolkning av Gustav Fröding i låten Strövtåg i hembygden har jag hört tidigare, men inte mer än så.

Den här skivan innehåller också fina musikaliska tolkningar av dikter av Karin Boye, Gustaf Fröding, Nils Ferlin samt av sångaren Björn Dixgårds föräldrar men också en del helt eget material. Just Själens skrubbsår är skriven av Dixgårds föräldrar.

Mando Diao består av Björn Dixgård på sång och gitarr, Carl-Johan Fogelklou på bas, Daniel Haglund på piano, Jens Siverstedt på gitarr och Patrik Heikinpieti på trummor.

Titellåten I solnedgången, en dikt av Fröding, inleder. Den har en ganska positiv stämning med mycket orgel.

Kvällstilla är en dikt av Karin Boye som tonsatts ganska jazzigt i Monica Zetterlund-stil.

Långsamt har ett bra driv i melodin och en mer berättande stil.

Stjärnornas tröst är skivans andra låt där en dikt av Boye tonsatts. En vacker och lite sorglig men hoppfull melodi.

Sparven har en melodi som växer genom låten med bra piano i en berättande stil.

Sorgen har en stark melodi som är lite åt sambahållet.

Stigen är en riktig Jan Johansson-influerad folkvisemelodi med piano.

Själens skrubbsår en fantastisk vemodig melodi med bra böljande driv i tangostil. Fina textrader som:

Rosen av frost dör i solstrålens glans som lögnen i sannings ljus
och bra spel på piano som samspelar mycket bra med fraseringen. Ett snyggt kort solo på akustisk stålsträngad gitarr ger extra stämning till låten.

Vaggvisa under stora björn har en lång instrumentell inledning, en lågmäld vacker sång i folkvisestil.

Tid tröste med text av Nils Ferlin avslutar. En låt med en del bas.

lördag 12 december 2020

Huvudstupa

Head over heels tror jag kan översättas med huvudstupa. Passande gruppnamn för deras musik förmedlar verkligen känslan av att de kastar sig huvudstupa ut i musikens land. Det vilt, tungt och improviserat. Gruppens ända skiva var självbetitlad och kom ut på Capitol 1971. Den låter av någon anledning lite mer sentida än så.

Head over heels var en powertrio som bestod av Michael Urso på bas och sång, Paul Frank på gitarr och sång samt John Bredeau på slagverk. Att de är två som sjunger ger musiken en ovanlig kombination av rå tyngd och mångsidiga sångarrangemang.

Skivan påminner en del om senare album med Blue Cheer, men med mindre country och mer blues. Kan även nämna den fantastiska skivan Dragonfly, men med betydligt beskedligare sånginsats. I en låt tänker jag på gruppen Dust.

Road runner har en ganska skränig och vild framtoning men inte någon större tyngd.

Right away blir lite mer nyanserad men dynamisk och medryckande melodi. Påminner en hel del om Dust.

Red rooster är en rå version på bluesklassikern med snyggt distad gitarr och bra sånginsats. Har en sekvens mot slutet med riktigt snabbt vilt och tungt gitarrspel.

Children of the mist här byter de spår med en spröd akustisk låt med vacker sånginsats och mjukt trummspel på bongotrummor tror jag. Efter en stund kommer en elgitarr in och spelar några fina vinande slingor. Smälter in väldigt bra.

Question har en tät atmosfär med bra sånginsats i olika dynamiska arrangemang och ett grymt driv i kompet.

Tired and blue / Land, land fortsätter lite i samma stil med ett tungt drivet komp och lätt ångestfylld sånginsats. En bit in i låten växlar den över och mer en reflekterande tung barblues. Riktigt bra i avslutningen med en skramlig tyngd.

(That's what I like) in my woman har lite mer rock n roll-feeling med lössläppt sång och gitarrspel. Påminner lite grann om senare plattor med Blue Cheer.

Circles har en trevande öppning med väldigt ovanlig sånginsats men kompet är majestätiskt sparsmakat samtidigt både vilt och tungt. Bra samspel mellan trummor, bas och gitarr i dynamiska improvisationer med speciella riff. Verkar ha varit inspelad live.